M och E åkte på hockey, då passade jag på att pyssla lite, det blev fyra våningsfat idag.
Under tiden lyssnar jag på en ljudbok som är skriven av Anders Jallai, Spionen på FRA. Den är hittills lite osmakligt macho, en sämre variant av Guillous böcker om Hamilton. Samtidigt är denne huvudperson lika heroisk och overklig som Hamilton, och det gillar jag. Jag menar Hamilton kan ju liksom aldrig tappa ansiktet, medan denne "hjälte" inte är lika hybrisbetingad. Dessutom är den full av "omskrivningar", mer eller mindre tydliga (oftare det tidigare) av det verkliga Sverige, med till exempel Paul Olovsson, stadsminister i Sverige, mördad 1986. Dessa är lite roliga tycker jag.
Jag vet att författaren själv varit stridspilot och dykare (eller något sådant) så jag vill ju tro att den är relativt trovärdig. Men när man inte har koll på militära termer blir det lätt lite rörigt med alla förkortningar (som också delvis är omskrivningar) och beskrivningarna av personerna är ibland otydliga och lite slappa tycker jag. Men det kanske också beror på att jag inte hänger med hela tiden och när man tappar bort sig en gång är det svårt att ta sig tillbaka. Ja, ja, något sånär underhållande men inte så fängslande att den hindrar mig från att börja tänka på annat. Vi får se om jag orkar lyssna mig igenom alla tre, som så många andra nuförtiden utgör denna nummer 1 i en trilogi.
Well well, här kommer faten!












