Ny bok!

Ska precis börja på en ny bok som vi ska prata om på vår bokcirkel;  "Girl with Glass Feet" av Ali Shaw. Min förutfattade mening om boken är att den är lite svår, inte så lättillgänglig, hoppas att den inte känns tung att läsa. Har två veckor på mig och med allt att göra på jobbet och hemma så är jag halvoptimistisk över mina utsikter att lyckas...

Nästa vecka kommer jag (och min familj) få besök av en engelsk lärare som ingår i Comeniusgruppen som kommer till vår skola. Det ska bli jättespännande att hon kommer. Hon heter Sally och är från London vad jag förstår. Jag tycker att det ska bli så kul att få prata en massa engelska, för det blir alldeles för sällan jag gör det med en engelsktalande. Hoppas hon ska trivas.

True Blood!

Efter att ha njutit mig igenom snart 5 säsonger och ca 50 avsnitt av TV-serien True Blood tänkte jag att jag måste gå till källan. Det vill säga läsa böckerna som serien baseras på, skrivna av Charlaine Harris. Jag har dem som e-böcker, eftersom jag föredrar att läsa på min iPad sedan jag fått den. Mycket smidigt att bara hämta hem till den, antingen låna på biblioteket eller köpa på nätet.

Det handlar om Sookie Stackhouse som är en, vid första anblick, helt vanlig tjej från BonTemps i södra USA. Hon visar sig inte vara helt vanlig utan besitter en unik förmåga; att kunna läsa folks tankar. Härligt, vilken cool förmåga tänker man kanske när man hör det. Men Sookie själv tycker det är jättejobbigt att behöva höra vad alla tänker och tycker hela tiden. Särskilt på arbetet, på baren Merlottes, får hon höra både ett och annat som hon hellre skulle varit ovetande om. Sookies förmåga har lett till att hon inte har haft någon pojkvän, för hon är för rädd för vad hon ska få höra när de väl blivit ihop. Tänk er själva, ni har just träffat en person ni är väldigt intresserad av och kanske vill bli ihop med. Då får ni höra exakt vad personen i fråga tänker om er...HELA TIDEN. Sookie är (när första boken börjar) okysst, oskuld och osäker när det gäller killar. Hon har inte vågat närma sig kärleken helt enkelt. Men så möter hon den stora kärleken och alla o:n ska komma att raderas. Men det är inte vilken man som helst som hon möter, för att vara exakt ingen man alls, utan en vampyr. Mötet med vampyren Bill är det första av många underliga möten Sookie kommer att få uppleva framöver. Hon dras in i händelser hon inte kunnat hitta på i sina, vare sig ljusaste eller mörkaste, fantasier. Vampyrer, varulvar, älvor, spöken och häxor är bara några av de väsen som hon ställs inför och bredvid.

Kärlek, äventyr, relationer, skräck, blod och spänning genomsyrar Harris böcker. Jag har kommit till den sjätte av hittills tolv och de är lättlästa med mycket dialog. De är skrivna i jag-form och nästan som en dagbok, Sookie liksom talar direkt till läsaren. Det jag gillar med dem är att de inte tar sig själva på så stort allvar, de är roliga och underhållande och strävar inte efter att vara så märkvärdiga. Jämfört med andra vampyrböcker, till exempel twilightböckerna, så är True Blood-böckerna skrivna med smart humor och snygg självdistans och besitter inga av de där svåra, tunga och hjärtekrossande pretentionerna som "The Twilight Saga" gör. Sookie, till skillnad från Bella, är stark, självständig och driftig och hennes hennes egen existens beror inte på någon annans. Visst, hon blir kär, men kärleken gör henne inte livegen. Det blir mer "verkligt" på något sätt när det overkliga beskrivs så otvunget och självklart, och det är väl det som också gör böckerna mer "vuxna". TV-serien är mer vuxen än böckerna om man ska se till det explicita uttrycket, eftersom det gör sig väldigt bra med till exempel en naken Alexander Skarsgård (spelar vampyren Eric Northman) eller Anna Paquin (som spelar Sookie). I böckerna får man ju, givetvis, göra sig egna bilder av det.
Men jag kan, trots att de innehåller både lite sex och skräck,  rekommendera dem till mina äldsta elever, som vill läsa på engelska, eftersom de inte innehåller vare sig djuplodande tankebeskrivningar eller särskilt komplicerat språk. Och om man tycker det är svårt är det ju bra att utmana sig själv. Ibland finns där slang och lite dialektala ord som man inte helt uppfattar, men sammanhanget styr en rätt. Men de finns också på svenska, vet inte hur många i serien som kommit ut på svenska dock. Läs, läs, läs!

Sommarens bokskörd 2

Vi gör ett återbesök i den Amerikanska södern i mitt nästa boktips. Mudbound av Hillary Jordan (Mississippi är den svenska titeln). År 1946 slår sig Henry McAllan och hans hustru Laura ner på en nedfallen bomullsfarm i Mississippideltat. För Laura, som växt upp i storstaden Memphis, är den nya miljön både främmande och skrämmande. Hon delar inte sin makes kärlek till lantlivet och får slita hårt med att uppfostra deras två barn under sträng övervakning av sin hatiska och rasistiska svärfar. När det regnar stiger vattnet och slukar bron som leder till staden. Familjen blir strandsatt i ett hav av gyttja. Mot sin vilja dras Laura till Henrys yngre bror Jamie, som återvänder från andra världskriget och nu hemsöks av ohyggliga minnen från det han upplevt. Jamie är raka motsatsen till Henry – charmig, vacker och lyhörd för Lauras känslor. Från kriget återvänder också Ronsel Jackson, äldste sonen till de svarta dagverkare som arbetar för Henry. Under sin tid i Europa har han fått uppleva hur det är att behandlas som en jämlike av den vita befolkningen, men nu tvingas han återigen underkasta sig sitt hemlands hårda segregationslagar. Mellan Ronsel och Jamie uppstår en osannolik vänskap som snart väcker ont blod. Hillary Jordans hyllade debutroman är ett skakande familjedrama där kärleken och hatet slåss om makten i människornas hjärtan, där fördomen uppträder i många skepnader och där möjligheten till försoning dyker upp där man minst anar det. 

Precis när jag började läsa kände jag nästan fysiskt att jag inte ville fortsätta, engelskan kändes tung, personskildringarna dryga. Men jag höll ut och efter typ två sidor susade tiden fram och sidorna lästa lades på hög i vänsterhanden. Jag kunde inte lägga ned den. Engelskan var inte alls svår, utan flytande bekväm och de små ord jag inte förstod behövde jag inte slå upp för de förklarades i sammanhanget. När den tog slut ville jag att det skulle finnas en till! Jag ska lätt prova en annan av hennes böcker!

Sommarens bokskörd!

Ja, man kan nästan säga att jag skördat några böcker, eller kanske rent av plöjt nu i sommar... Vi i bokcirkeln (sv-lärare på jobbet, ni vet) började läsa Kråkflickan lagom till början av sommaren och den var så förbaskat spännande att det inte gick att lägga ned den. Lagom till att jag läst färdigt fick jag min iPad och laddade då ned de två andra delarna till den, en som e-bok och den sista som ljudbok. 

Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar heter böckerna i trilogin som tillsammans kallas "Victoria Bergmans svaghet". De är skrivna av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist. De är alla kriminalromaner och de är psykologiska, fruktansvärda och härligt förvirrande skruvade. Alla tre innehåller ofattbar grymhet, vidriga händelser beskrivs och det blir ibland outhärdligt äckligt, men ändå kunde jag inte sluta läsa.

Det som fängslade mig mest var det snygga språket, den komplexa handlingen och att huvudpersonerna var kvinnor. Sen att de två huvudkaraktärerna blir involverade i varandra intimt var också rätt ovanligt och jag gillar när man bryter mot heteronormen. Men jag undrar om det hade blivit lika populärt bland massorna om det var två män som hamnade i säng med varandra.... Ja, ja, detta ska inte sluta i en genusföreläsning eller så, men en värd fråga att ställa. Böckernas handling förmedlas alltså främst via kriminalkommissarie Jeanette Kihlberg och psykoterapeuten Sofia Zetterlund.  
Den första boken, Kråkflickan, börjar med ett makabert fynd av ett lik, en pojke som blivit gränslöst torterad. Jeanette får ansvar för fallet och får jobba i motvind eftersom ingen annan verkar bry sig om pojken. Samtidigt börjar Sofia behandla två patienter, Samuel Bai och Victoria Bergman som båda visar tecken på att ha multipla personligheter. Det ena leder till det andra och de båda kvinnornas vägar möts. 
Alla tre böckerna är spännande och man kan inte bara läsa en. Dessutom måste man läsa dem i ordning. Det är svårt att redogöra för handlingen i alla tre utan att avslöja hemligheter, utan att så att säga vara en spoiler... Läs alla tre! 

I våras har jag också läst en bok som heter The Help och är skriven av Kathryn Stockett. Den utspelar sig i den Amerikanska södern i början på 60-talet och handlingen förs fram ur flera olika personers perspektiv.  Svarta hushållerskor sköter om vita barn, tvättar de vitas tvätt, lagar de vitas mat. Vissa gränser får dock aldrig överträdas, de får inte sitta med vid bordet och äta, de får inte gå på samma toalett som sina arbetsgivare, de får inte använda samma tallrikar eller handduk. Aibileen är en svart hushållerska: smart, driftig och uppfostrar sitt sjuttonde vita barn i ordningen. Men något hände med Aibileens sätt att tänka den dagen då hennes egen son dog medan hans chefer såg åt andra hållet. Minny, Aibileen bästa vän, skulle kunna vara den kaxigaste kvinnan i Mississippi, känd för sin utomvärdsligt goda matlagning. Men inte ens hennes utomordentliga matlagning kommer att rädda Minny från konsekvenserna av det kaxiga som lämnar hennes mun. Den tjugotvååriga Skeeter återvänder hem med en examen och ett huvud fullt av hopp, men hennes mamma kommer inte att vara nöjd förrän det finns en ring på hennes finger. Hon söker tröst hos Constantine, sin älskade hushållerska som funnits hos henne sedan hon var baby. Men Skeeter får reda på att  hon har lämnat dem. Men varför berättar ingen varför? Deras olikheter till trots kommer Skeeter, Aibileen och Minny sammanföras kring ett projekt som inte bara riskerar att avslöja ett helt samhälles hemligheter, utan också riskerar deras liv. 

Påsklov och de och dem!

Återigen känns det som om det är på väg att ta slut fastän det är flera dagar kvar... Börjar redan få lite smygångest. Idag har jag iaf gjort en liten "blomgrupp" som svärmor ska få på lördag, är ju verkligen ingen florist, men det blev ok.

Och så till ett återkommande "svenskfrökenproblem"... Jag har sådana issues när jag ser folk som skriver de och dem fel. Skriv nästan hellre dom istället! Här kommer ett litet "trix" eller knep, if you will, som gör att du kommer skriva rätt!
Byt ut ditt "dom", "de" eller "dem" mot "vi" eller "oss" och om det passar bäst att skriva "vi" ska det vara "de" och om det passar bäst med "oss" skriv "dem". Enkelt. På vissa ställen funkar det att skriva vilket som, men oftast ska det vara det ena eller andra.
Till exempel: Han såg dom på stan! Byt ut: Han såg vi på stan.. nej!  Han såg OSS på stan, alltså "dem"!

See ya later alligator!

Dolly!

Länge sedan jag skrev men bättre sent än aldrig...

Nu har jag nog bestämt mig...
Hon ska få heta Dolly, eftersom hon rent psykiskt, för mig, är en klon av Doris men också för att hon är snäppet yppigare. Igår fick hon ett hem, den snyggaste väskan med insats. Istället för att välja en tråkig vanlig kameraväska har jag köpt en insats som går att sätta i vilken väska som helst och så igår hittade jag en perfekt väska till insatsen. Precis lagom stor att det får plats lite andra grejer i väskan också, bredvid Dolly. Dessutom var det på rea, så det känns win win...

Det här med att lägga in bilder i den här bloggen är ingen picknick..väldigt irriterande att man inte kan lägga dem som man vill utan att de hoppar runt lite på eget bevåg.. Men wtf, nu är de där iaf...
Hörs senare vetja! / M