PRAO-besök!

Vad roligt det är att se er ute på era PRAO-platser, alla verkar trivas och enligt era handledare på plats sköter ni er exemplariskt. Jag blir väldigt stolt över er! Idag väntar några fler besök, ska försöka hinna med så många som möjligt.

Hungerspelen..

Har precis börjat läsa Hungerspelen av Suzanne Collins och kan inte sluta... Det är till och med så att mina fingrar jobbar lite snabbare över tangenterna för att skriva klart så att jag får fortsätta läsa. Förstår att ni gillar den, och tack Tessy för tipset, det är en verkligt spännande bok hittills! Jag gillar verkligen hur framtidsbilden beskrivs! Min hjärna målar upp bilder av Mad Max eller Water World. Eller kanske Total Recall. Och så får jag lite rollspelssug i magen, saknar det lite faktiskt.
Men nu ska jag fortsätta läsa!

Skön söndag på er alla! / M

Äppelpaj, Disturbed och fredag kan det bli bättre?

Dagen började med att några elever kom upp till arbetsrummet och smög sig på mig (eftersom jag lyssnade på musik via mina bästa hörlurar hörde jag inte att de kom) med en assiett äppelpaj och vaniljvisp. Jag blev så glad och fuskade till och med lite med mitt "ickesockerätande" för det luktade så gott. Och det smakade lika bra! Tack fina, goa killar! Om jag nu tillåts att kalla er goa, för ibland blir jag också galen på er, det vet ni! :-) Jag har också hunnit med att nominera min arbetsplats till kommunens bästa, hoppas på gensvar.

Nu sitter jag vid brasan, barnen sover och min bästa sambo kom just ut från det ena barnens rum. Nu blir det lite fredagsmys, kanske nån film?

Hoppas att alla mina fina åttor har en härlig PRAO-vecka nästa vecka, jag ska försöka besöka så många som möjligt. Trevlig helg!

Krönika från svunna tider!

Hej alla! Hittade en krönika jag själv skrev när jag skulle ta studenten för miljoner år sedan, då jag var 19 år. Lite kul var det att hitta den i en gammal mapp, jag har inte läst den med mina svensklärarglasögon på, så det finns säkert en hel del förbättringsmöjligheter... Vad tycker ni?
Read it and, som Robin skulle säga, "enjoy"!

Svunna tider, framtiden väntar!

Det började en dag i augusti 1985. Jag stod där i min fina klänning, som det var meningen att man skulle använda på den första skoldagen, och väntade på Lotta och Maria. Vi tre som alltid gått tillsammans, hand i hand, till lekis skulle nu få utforska den beryktade Ormkärrskolan. 

Riktigt så roligt som vi trodde att det skulle bli blev det kanske inte. Men överlag så var det rätt skönt med lågstadiet, om man bortser från Puss-Johan som var alla tjejers stora skräck och Kristoffer som i sin bruna plyschdräkt gick runt och visade snoppen för tjejerna efter gympan. Jag undrar hur det har gått för honom...

Vilken skön tid det var när man tänker efter. Vi hade i princip inga större bekymmer än att komma underfund med vilken Barbie som skulle ha vilka kläder. Jobbigt.

Mellanstadiet var väl som alla mellanstadier, med bollruta och Alphaville på logendiskon. Fråga chans och vattenkrig på skolgården. Vem hade egentligen kastat den där snöbollen på Vaktis? Jag skulle kunna skriva tusentals pappersark med såna där saker och jag skulle bli kollrig av alla nostalgitrippar, så det låter jag bli. 

På Gideonsbergsskolan skulle man bli vuxen, tjo ho vad det inte stämde. Det var en helt annan miljö än på Ormkärr, och oj oj oj, där kan vi snacka grabbar. 

Jag ser på min bror som går i nian idag och undrar om jag var riktigt klar i huvudet när jag började högstadiet. Men så inser jag att jag var precis likadan som han är och egentligen är han ju underbar. Ibland

Sen skulle man bli vuxen igen, på Wenströmska. De sista tre åren kan man sammanfatta ned tre ord; blod svett och tårar. Nja, inte riktigt kanske men närapå. Om man inte räknar med de sista tre veckorna. Det är så synd att man lär känna alla så bra den sista tiden och inte förr. Jag ångrar att jag inte försökt lära känna dem bättre i början. för hur det än stormat kring mediaprogrammet, betyg och högskolebehörighet så har jag haft det bra och trots alla snuskastande fordonskillar har Wenströmska varit en skola som jag inte kommer att glömma i första taget.

Jag undrar om jag, Lotta och Maria skulle hoppat iväg sådär glatt hand i hand om vi visste vad som skulle komma, och jag tror faktiskt det. Tolv års kämpande med läxor, arbeten och pluggande. Nu är det slut. Äntligen kommer den dagen man väntat på sedan man började gymnasiet, eller? Jag känner mig kluven, ska det bli det paradis man föreställt sig egentligen? Är det så underbart att gå ut skolan? Väntar inte en massa nya bekymmer bakom hörnen? Arbetslöshet, fattigdom och svält? Ja, ja, den som söker finner och jag vet att jag kommer att gå vilse ett par gånger, men som en känd poet en gång sade: ”Det är den som går vilse som finner nya vägar”. 

Och egentligen, vem bryr sig, det är ju sommar!

Befrukta er!

Var på Parken Zoo igår och fick träffa en av världens skönaste människor, Tomas Di Leva. Jag gillar verkligen hans inställning till livet och tror att världen skulle bli en mycket mer harmonisk plats om alla blev lite smittade av Di Levas frukter. Jag tycker att många av hans texter är fantastiskt bra också, även om musiken inte riktigt är min stil, så gillar jag många av hans låtar. Har varit på 3 konserter med honom och varje gång blir man lite mer nedlockad på jorden av hans mjuka framtoning och kärleksfulla budskap. Det var inte så att vi stod i kö till autografer eller så utan vi bara gick förbi scenen och precis då var det bara ett tiotal personer kvar som ville ha autografer så det var ett tillfälle jag inte kunde låta rinna mellan mina fingrar. Sen känns det alltid bra att berätta för någon, i detta fallet Tomas Di Leva, att jag tycker om det han står för och att jag gillar det han gör.   

Trygghet

Trygghet för mig är att kunna vara sig själv i alla lägen, att man alltid känner att man kan säga vad man tycker och uttrycka känslor utan att vara rädd för konsekvenserna. Att jag vet att de som står vid min sida alltid kommer att stå där. Att de jag älskar har sina händer i mina även då jag gör eller säger dumma eller ogenomtänkta saker. Jag vet att jag inte blir övergiven trots att jag gör misstag.

Jag önskar att alla elever skulle känna trygghet när de går till skolan, det skulle vara fantastiskt om det vore så. Tyvärr finns det alltför många som inte gör det, som är oroliga och rädda för vad de får möta i korridorerna. Jag kommer själv ihåg hur det kunde kännas när jag gick på högstadiet, att jag ibland önskade att jag inte skulle synas, att jag liksom bara ville smälta in och vara en i mängden. Och den fasansfulla upplevelsen när någon upptäckte något som jag inte ville att någon skulle få veta och när det blev utnyttjat mot mig. Och det som är så skrämmande är att den som vill retas med någon inte behöver någon som helst anledning till det. Det räcker med att hitta på något attribut, som utstående öron eller bred panna, och tillämpa det på någon annan. Till slut kommer personen själv tycka att den har utstående öron eller bred panna.

Det är sorgligt att vissa av er elever går till skolan med en klump i magen av rädsla för att få kommentarer om hur ni ser eller inte ser ut. Det är sorgligt att de som retas inte är trygga i sig själva och känner att de behöver utsätta andra för att känna sig trygga själva. För jag tror inte att det finns någon som egentligen vill utsätta någon för kränkningar, det finns bara de som mår så dåligt att de inte kan låta bli. Skolan måste vara en plats där alla kan vara trygga och det är skolans ansvar att se till att det blir så! Men alla på skolan har ett ansvar för sitt eget beteende och för att se till att man behandlar andra som man själv vill bli behandlad.

Dagens citat.

"Den som vet mycket om andra kan vara lärd, men den som förstår sig på sig själv är klokare"
-Mia Törnblom-

Mina läsvanor

Jag tycker mycket om att läsa men jag känner att jag inte har tillräckligt med tid. Jag borde ta mig mer tid för det är fantastiskt att kunna vandra bort i tankarna till en annan värld, till en annan plats, en annan tid. En riktigt bra bok är en som får mig att känna något, att hela magen knyts ihop av skräck eller fjärilar fladdrar av lycka, att det blir så bubbligt att jag inte kan låta bli att skratta. Eller när håret reser sig på armarna då jag läser en magiskt lyckad formulering i en mening.
Jag läser helst när jag är ensam, gärna i skenet av ett levande ljus, men det kan vara lika bra att ligga på en skränig strand mitt i solen också.
Jag har börjat lyssna på böcker och att jag började med det berodde mest på tidsbrist. Jag kan ju göra en massa annat medan jag lyssnar på talboken, jag känner mig mer effektiv då, även om jag kanske missar nyanser i språket då jag gör annat också, vet inte...
Vi är några lärare som startat en bokcirkel där vi ska prata om böcker som vi läser och vi har faktiskt börjat med ungdomsböcker som vi har fått till skolan. Jag läste ut en härom kvällen, på bara två timmar hade jag läst den, kunde verkligen inte sluta. Och det är så skönt att bara kliva in i ett annat sammanhang tycker jag, även om sammanhanget i detta fall var ganska tragiskt, så kan man ändå få en stunds vila från vardagen på något sätt.
Alla typer av böcker kan vara bra att läsa, jag gillar många sorter. Förr läste jag bara skräckböcker av Dean R Koontz och vampyrböcker av Anne Rice, många av dem på engelska både eftersom de inte fanns på svenska och för att behålla språket som författaren skapat. Sedan har jag haft en lång deckarperiod också då jag avverkade massor av deckare, jag lyssnade mycket på dem när jag var ute och sprang, för det kändes som lagom att hänga med på. Till exempel tycker jag mycket om Stieg Larssons Millenium-trilogi. På senare tid när jag väl läser har det blivit lite fler ungdomsböcker, för att liksom hänga med er ungdomar, så att man håller sig lite a jour med vad som är populärt. Jag fastnade stenhårt för Twilight-serien, kanske mest för att jag är så förtjust i vampyrer. Jag har också två favoriter; Flyga Drake och Tusen strålande solar, mycket bra böcker av Khaled Hosseini. Sorgliga så att jag gråter när jag läser dem, men otroligt bra.
Det finns också böcker jag läser om, kanske världens bästa böcker enligt mig, Sagan om ringen, Sagan om de två tornen och Sagan om konungens återkomst.  Sagan om ringen blev faktiskt framröstad som 1900-talets bästa bok. Jag tror i och för sig att jag förknippar det jag läst med hur jag levde då, vilken period i livet jag var i och lägger också in det i min bedömning. Kanske är Sagan om ringen-böckerna extra stora diamanter i mitt hjärta för att jag också var lycklig då jag läste dem den första gången, att jag också spelade rollspelet Sagan om ringen och tyckte (och fortfarande tycker) att Midgård är en väldigt häftig plats som en väldigt mäktig författare och tillika professor bara kom på i sitt huvud och gjorde till någon slags alternativ verklighet för en hel värld med människor.

Bloggar

Idag har jag och 6:4 fixat svenskabloggar. Det tog lite tid men fy sjutton vad duktiga eleverna var på att följa instruktionerna! Nu längtar jag efter att få läsa de första inläggen om böckerna.
Annars så ska jag också bli bättre på att uppdatera mig här och fixa till min egen IUP här på sidan så att alla mina elever kan få läsa! Jag tror att det kommer att bli lättare och lättare det här med datorn och bloggandet, jag tycker verkligen att vi ska utnyttja de möjligheter som datorn ger oss!

I morgon är det dags för fotografering för år 8 arbetslaget och alla lärare, så man får väl vara lite extra fin...
:-)

Mitt första inlägg!

Testar nu min "frökenblogg"! Hej alla!