Trygghet för mig är att kunna vara sig själv i alla lägen, att man alltid känner att man kan säga vad man tycker och uttrycka känslor utan att vara rädd för konsekvenserna. Att jag vet att de som står vid min sida alltid kommer att stå där. Att de jag älskar har sina händer i mina även då jag gör eller säger dumma eller ogenomtänkta saker. Jag vet att jag inte blir övergiven trots att jag gör misstag.
Jag önskar att alla elever skulle känna trygghet när de går till skolan, det skulle vara fantastiskt om det vore så. Tyvärr finns det alltför många som inte gör det, som är oroliga och rädda för vad de får möta i korridorerna. Jag kommer själv ihåg hur det kunde kännas när jag gick på högstadiet, att jag ibland önskade att jag inte skulle synas, att jag liksom bara ville smälta in och vara en i mängden. Och den fasansfulla upplevelsen när någon upptäckte något som jag inte ville att någon skulle få veta och när det blev utnyttjat mot mig. Och det som är så skrämmande är att den som vill retas med någon inte behöver någon som helst anledning till det. Det räcker med att hitta på något attribut, som utstående öron eller bred panna, och tillämpa det på någon annan. Till slut kommer personen själv tycka att den har utstående öron eller bred panna.
Det är sorgligt att vissa av er elever går till skolan med en klump i magen av rädsla för att få kommentarer om hur ni ser eller inte ser ut. Det är sorgligt att de som retas inte är trygga i sig själva och känner att de behöver utsätta andra för att känna sig trygga själva. För jag tror inte att det finns någon som egentligen vill utsätta någon för kränkningar, det finns bara de som mår så dåligt att de inte kan låta bli. Skolan måste vara en plats där alla kan vara trygga och det är skolans ansvar att se till att det blir så! Men alla på skolan har ett ansvar för sitt eget beteende och för att se till att man behandlar andra som man själv vill bli behandlad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar